HISTORISKA KLÄDER

Välkommen till

Syrummet

Föreställ dig en liten hall, med snedtak, ovanför en trappa.
Under fönstret, mot norr, står en vacker Husqvarna trampsymaskin från 1930-talet. Till höger om fönstret, på en krok på väggen hänger mitt sy-förkläde, en gammal meter-pinne och en häxhat, bara utifall att de behövs.
På väggen, till vänster om fönstret, sitter en vägghylla full men glasburkar fyllda med sytråd, sorterade efter färg, och en plåtburk full med diverse saxar. Över dem hänger en liten anslagstavla med färgprover, tygprover och några handsydda reservknappar från ett gammalt projekt. Under hyllan står min spinnstol, en sliten sak i rokokostil som behöver skruvas ihop bättre om den inte ska vingla itu snart. Efter den står min spinnrock Ingrid.
Efter Ingrid står en stor vit byrå som rymmer det mesta av mina syatiraljer.
Högst upp på väggen hänger ett porträtt av min mormor i sin ungdom. Som mitt skyddshelgon här inne ger hon rummet själ.
Där hänger också en liten tavla av en prästkrage, Skånes landskapsblomma, ifall jag får hemlängtan.
Mot murstocken, som gömmer sig i den södra väggen, står en provdocka med ett halvfärdigt plagg på sig som väntar på att bli klart.
Åt öster är en liten balkongdörr med fönster där morgonsolen kommer in. Utanför den är en liten balkong, lagom för sömniga helgfrukostar om sommaren. Efter balkongdörren, inklämt mellan snedtaget och trappräcket, står en klösmöbel till våra katter. Mest för att ingen annan vettig möbel fick plats där och för att katterna ska ha någonstans att ligga på när de får lust att hålla mig sällskap här, fast för det mesta ligger de ju såklart mitt i virrvarret.
(Jag menar vart ska sleven vara, om inte i grytan, eller hur!)

Detta är mitt syrum i vårt älskade hus; Björkstugan!
Det är måhända inte lika stort och välutrustat som mitt förra syrum innan vi flyttade hit.
Men det är ändå här jag trivs bäst!

Jag har väl alltid varit något av en romantiker.
(Om än kanske något mer desillusionerad med åren.)
Jag gillar fortfarande häxor, älvor och sagor och jag har alltid glitter i håret på Lucia.
Jag älskar det där alldeles speciellt gröna ljuset som blir i en bokskog om våren, ett litet torp i en skogsglänta, ett häftigt kråkslott en stormig dag med svarta skyar.
Alla de där klichéerna som man drömmer sig bort till.

Jag lyssnar mest på klassisk musik, folkmusik, sea shanties, medeltidsmusik och dylikt. Det ger inspiration till klänningar. Jag älskar klänningar, ju mer svepande de är, desto bättre. Det ska vara så mycket vidd som möjligt i kjolarna och gärna släp. I gymnasiet myntade jag mitt motto ”tre meter är trevlig vidd, allt över det är bara coolt.”
Det märkliga är att jag trots detta levt majoriteten av mitt liv i jeans, som de flesta ju gör.
Klänningarna fick hålla sig till medeltidseventen. Det har förvisso blivit en hel del sådana genom åren. Men på senare år har jag känt att det har blivit väldigt mycket jobb och pengar, för all del, på kläder som bara används en handfull dagar per år och det har börjat kännas väldigt bortslösat och onödigt.
Så under pandemin skedde någon form av skifte.
Vore det inte bättre att istället lägga det krutet på att istället förgylla sin vardag? Det riktiga livet som man faktiskt lever alla de andra dagarna på året?
Jo, jag har börjat tycka det.
Jag fattade beslutet att eftersom jag ändå aldrig hittade kläder jag ville ha i butikerna, varken i min storlek eller budget, kunde jag lika gärna tänka om och börja sy alla min kläder själv.
Och då kunde jag ju lika gärna sy kläder som jag ville ha.
Jag har ändå aldrig riktigt passat in eller känt mig bekväm i det stora hela, så varför inte passa på nu, när världen ändå är uppochner, att till slut fånga dagen och bara göra det jag vill, för min egen skull?
Där är jag nu.

Mina tidigare historiska kläder är inte gjorda efter helt tidsenligt autentiska tekniker. Det jag har gjort är att jag har försökt återskapa de modeller jag vill ha med hjälp av de kunskaper jag haft i modern mönsterkonstruktion. Sedan använder jag de tyger och material jag känner för, har hemma eller kan få tag på beroende på ekonomin just då.
Det som går att sy på maskin syr jag på maskin, men idag blir det huvudsakligen på min gamla trampsymaskin istället för på min elektriska maskin. Jag har på senare år börjat kika mer på fler traditionella metoder och jag syr mycket mer för hand idag än jag någonsin gjort förr.
Jag vill gärna tro att jag har utvecklats något sen jag började.

Jag gick, en gång i tiden, textilt gymnasium. Min dröm var från början att bli teatersömmerska, men så blev det aldrig. Jag har fortfarande ett helt vanligt heltidsjobb som inte har ett dugg med det här att göra.
Men det här är mer än min hobby.
Det är min livsnerv, mitt skäl att finnas till. Jag gör det här på min fritid för att det gläder min själ och för att jag älskar historiska kläder.

Jag har inget eget företag och tar inte emot beställningar.
Men jag visar gärna mina skapelser och delar gärna med mig av mina erfarenheter längs vägen. Därför har jag den här hemsidan.
Jag har haft den i 20 år nu och den är som min hemliga kompis där jag bara kan vara mig själv och dela med mig av det jag gör ifall någon vill slå följe en stund på vägen.

Hej! Vad roligt att just Du tittade in!
Ta en kopp och slå dig ner en stund.

Välkommen!