De onämnbara, del 2

2020

Undersärk, mamelucker och underkjolar, då, då.
Alltså jag älskar mameluckerna och ju mer spetsar och “lull-lull” desto bättre. Och kombinationer är ju också jättefina.
Men hur praktiskt är det?

Om man verkligen ska använda korsett. Har man underdelen, över eller under? Vill man verkligen springa omkring med öppen grensöm och inget annat under? Eller offrar man det supercoola och romantiska av alla dessa onämnbara för det vana och praktiska av den moderna varianten och helt enkelt bara har underkjol istället?
Helt klart lutar jag mest åt det sistnämnda. Men det är ju av vana.
Jag kan inte riktigt bestämma mig.
Efter vad som känns som ett hav av lakansprover på alla möjliga saker känner jag att jag inte kommer någonvart alls med någonting. Nu måste jag få göra någonting som känns någorlunda belönande….

Vecka 33

Torsdag

Jag klipper ut delar till en lång underkjol i vit bomull. Det är förvisso också ett lakan men återbruk är också en grej nu för tiden. Det broderade tyget i volangen och brodyrbandet är nyinköpta, för att jag inte kunde hålla mig helt.
Äntligen ska jag få använda lite fina saker i alla fall!
Jag syr ihop fram och bakstyckena till kjolen och syr på linningen.
Sen syr jag ihop delarna till den 6m långa volangen och syr på brodyrbandet på den.

Vecka 34

Måndag

Väljer ut tyger till ett par nya mamelucker. Det gulrandiga är nytt, faktiskt bäck och bölja från Ohlssons tyger. Jättetunt och behagligt och bomull. Döm bäst ni vill! Jag har så svårt att hitta tunna rena bomullstyger till dessa projekt och jag har väldigt begränsad budget och ännu mer begränsat utbud av fysiska tygaffärer att åka till. Och eftersom tygaffärerna verkar sätta i system att inte märka upp sina tyger med den lilla detaljen av fiberinnehåll, som om de vill att man ska tröttna och bara gå där ifrån, så får det bli som det blir.

Brodyrbandet är ett underbart loppisfynd och den räcker precis till det jag vill göra.
Tyget som jag tänker göra volanger av har jag fått av någon en gång i tiden och jag har nog alltid trott att det var syntet. Men vi upptäcker vid ett litet eldprov att det är naturfibrer.
Kan det vara siden?????!!!???

Klipper ut delarna. Den här gången testar jag Agnes Walkers mönster och Bernadette Banner´s teori om att den ena sidan klipptes ut bredare för att kunna gå omlott mot den andra sidan av mameluckerna. Jag gjorde en prov exakt efter mönstrets mått och det verkar faktiskt funka. Men jag vill ha vidare och kortare ben den här gången så jag ställer ut mönstret ca 16cm totalt längst ner (på dubbelt tyg) och kapar benen en bit.
Jag lägger även till ytterligare lite extra bredd på den bredare sidan.

Jag syr ihop själva benen och linningen och syr på brodyren längs fållen.

Eftersom volangen redan rullar sig i kanterna tänker jag att det är väl lika bra att testa den andra sortens rullfåll nu då. Sagt och gjort.

Tisdag

Syr rullfåll.

Onsdag

Syr klart rullfållen.
Eftersom tyget rullade sig naturligt mot rätsidan så fick det bli så. Jag tycker ändå att det blev snyggare än stygnen som syns på insidan.

Dilemma: (Visst var det längesedan vi pratade om dilemman här. Vi kanske ska börja med det igen.)

Dilemma 1: Här hade jag först tänkt använda ett vitt mattblankt tyg som jag fått av någon som siden. Ironiskt nog visade ett litet eldprov att det möjligen är en blandning för det är definitivt syntet i det och det är rysligt statiskt.
Hmmm…
Jag vill ju inte ha en underkjol som har en volang som kommer att klistra sig runt fötterna på mig för att den är statisk.
Så eftersom jag redan klippt upp remsorna som skulle ha blivit volang så kan jag ju lika gärna använda dem på något sätt som förhoppningsvis inte kommer att straffa sig???
Jag har sett en autentisk/gammal underkjol på nätet som hade en liknande effekt så varför inte passa på nu.
Alltså!

Jag klipper av 2 stycken 7cm breda remsor från den befintliga volangen. Jag sicksackar kanterna på dem och syr i rynktrådar i båda sidor på båda remsorna.
Här ska det bli lull-lull!

Jag rynkar på den första remsan mot nedankanten på kjolen.

Passar även på att ta en estetiskt tilltalande funderare på hur jag ska lösa resten av denna ogrundade plan.

Sedan rynkar jag den övre kanten på remsan mot kjolen.

Söndag

Jag syr på en smal knypplad spets (kan vara loppisfynd eller en gåva) över den övre sömmen.
Den undre sömmen täcker jag med en bred spets som jag fått av en vän.

Sen syr jag fast den på kjolen under den breda spetsen.

Sen kommer nästa loppisfynd i form av en brodyrremsa.

Det är absolut ett något bakvänt sätt att nåla på en rynkning men jag hoppas det blir värt det i slutändan.

Ovankanten av bandet är ju likadant så här stickar jag den vikta kanten av bandet mot rätsidan på den rynkade remsan på kjolen.

Supernöjd!!!

Syr fast två par hake och hyska i linningen och nu är den klar!!!!

Lördag

Nu ska vi till slut göra särken!

Jag nålar ihop den för att se hur jag kan tackla halsringningen annorlunda denna gången.
Dilemma 5: Eftersom jag totalt glömde bort denna tanke i min iver att klippa ut allt samtidigt så klippte jag särken precis likadant som förra gången. Det var ju inte meningen…
Alltså får jag lösa det med den formen jag nu har på ringningen.

Jag tar in lite på axlarna och får följaktligen göra några veck på ärmkullen för att hela ärmen ska gå i men det funkar. Syr allting med vändsöm så vi slipper tråkiga sömsmåner på avigsidan.

Fållar ärmar och fåll, så var det klart!

Summering: 5 Dilemman.
Låter ju mycket för lite underkläder, eller hur? Men ibland sätter man lite krokben för sig själv. Vilket ju är ganska dumt men så länge man löser det så har man ju förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Eller?
Så lärde jag mig något av detta?
Ja.
1- Välj rätt tyger från början. Innan du klipper!!!!
2- Tänk färdigt innan du klipper ut delar som ska ändras på.
Det tär på tålamodet och väntan på slutresultatet, ja, men genvägar är senvägar! Det tar för det mesta längre tid att lösa problemen som dyker upp istället.
3- Om jag klippt ut en omgång till av remsorna som jag klädde in brodyren med så hade jag kunnat dubbla två remsor mot varandra istället. Då hade det blivit mycket enklare att lösa de delarna.
Dels var det ont om tyg kvar men dels var det också lathet. Som ju alltid får kompenseras av udda lösningar som oftast är onödigt krångliga.
4- Jag skulle förmodligen ha rynkat ringningen på särken mot spetsen istället för att göra vecken. Det funkar för denna gången men det hade troligtvis både sett bättre ut och känts bättre att ha på sig.