Hemmaklänning
2024
Och så, i de sista skälvande dagarna av 2024, tar jag mig äntligen kraft att börja på ett nytt syprojekt.
Ingenting märkvärdigt egentligen. Jag har redan sytt detta mönster (i några variationer) några gånger redan, men den första ur-hemmaklänningen blev aldrig dokumenterad.
Så när den klänningen nu börjar bli lite urtvättad men än är ack, så älskad, tänker jag sy en till i samma modell.
Det var ju planen hela tiden, med de där Indiska-dukarna, att det skulle bli en likadan.
Nu, till slut, är det dags.
Vecka 51
Söndag
Först måste jag leta fram dukarna. Jag har inte alls samma koll längre, på vart vilka tyger finns, efter flytten men jag hittar dem!
Jag sprättar de gamla fållarna och sicksackar alla kanter. Tyvärr finns det inga stadkanter kvar. Men det går ändå.
Tvättar dukarna.
Vecka 52
God Jul och God Fortsättning, allesamman!!!
Lördag
Jag börjar med att stryka båda dukarna så att de blir lite mer lätthanterliga.
Jag hinner inte mer än hänga sista duken över trappräcket och vända mig om.
Freja.
Det slår aldrig fel.
Baksidan med att inte längre ha plats till mitt stora tillskärarbord är att jag nu får krypa omkring på golvet igen. (Som man gjorde i ungdomen…)
Det har sina nackdelar, men det går.
Jag försöker få tyget så trådrakt som jag kan få det och klipper ut alla delarna.
Den första duken räcker till alla delarna till livet och den andra delar jag på hälften för att få två lika våder till kjolen.
För säkerhets skull så drar jag en tråd i mitten på tyget för att vara säker på att i alla fall ovankanten på kjolen blir trådrak.
Låt inte prinsessorna på Youtube lura er!
Detta är inte för de svaghjärtade eller klentrogna.
Detta är ingen picknick……
#handarbete efter 45…….
När jag väl fått bort hela den tråden så har jag en rak linje att klippa efter. Den är dock fortfarande mycket tunn så jag kom på att med lyse under tyget så blir den lättar att se.
(Det hade till exempel varit perfekt med ett ljusbord här, men jag har inget längre.)
När jag väl slår mig till ro vid symaskinen inser jag att jag till och med matchat mitt lilla sy-snacks med symaskinen – plus att det (väl allmänt) räknas som pensionärsgodis!
#after eighty
#det går bra nu!
Jag börjar med att sy ihop öppningssidan på fickpåsarna och lämnar, lämpligt nog, öppet i öppningen.
Sedan syr jag ihop sidorna på kjolen och lämnar öppet för fickorna.
Och se!
Där är hon igen.
Efter lite vederbörligt kattgos syr jag klart sidsömmarna i kjolen och pressar isär sömmarna med denna mojäng, eftersom jag inte ids dra fram strykbrädan och strykjärnet igen.
Lämnar min post för att fylla på min vattenflaska, och vad tror ni?
Jo, minsann.
När jag väl fått min stol tillbaka, kan jag fortsätta.
Och väljer, lite otippat, att ta den långsamma vägen.
Jag fäller sidsömmarna för hand.
Söndag
Jag börjar med att fälla sömsmånerna på den andra sidsömmen på kjolen.
Sen klyvpressar jag sömsmånerna på de skarvade fickpåsarna.
Sen viker jag in och fäller ner sömsmånerna på maskin.
Efter det så nålar jag ihop fram och bakstycken på fickpåsarna.
Då kommer Freja och lägger sig i knät.
Hon hänger faktistk med genom hela sömmen runt på den första påsen, sen tycker hon att det är för skumpigt att ligga i knät och drar vidare.
Och jag kan sy den andra påsen utan passagerare.
Jag renklipper sömsmånerna.
Jag vänder påsarna ut och in.
Medan jag pressar sömmarna hinner Freja stjäla min stol igen.
Jag syr en söm innanför sömsmånerna så att de kapslas in och inte fransar sig.
Nu kan jag nåla i fickpåsarna i kjolen.
Jag syr fast fickornas öppningar mot kjolsömmarnas öppningar för hand.
