Humlans flykt – en 1880-talskorsett

2021

Detta har jag grubblat på ett tag nu. Det har burit mig emot, för jag tyckte verkligen att jag la ner min själ i den förra korsetten jag sydde. Men efter att ha använt den hyfsat mycket sedan dess måste jag till slut erkänna att den har vissa brister. Jag tog ju faktiskt inte tiden att göra en “arbetande prov” att verkligen prova in, använda och känna efter om den skulle funka i praktiken.
Läxa lärd!

Och i vilket fall, så börjar den bli sliten. Redan!

Så det jag grubblat på är huruvida jag ska fortsätta jobba vidare på det korsettmönster som jag använde sist. Jag har ju sedan dess lärt mig att jag kunde/borde justerat storleken på det mönstret på ett annat sätt.
Skulle det kunna påverka resultatet.
Högst troligen.
Tror jag att jag kan få en Edvardiansk “rak-front”-modell att någonsin funka över min till synes skendräktiga hängbukssvins-mage.
Nej.
(Den magen är ett släktdrag som jag trodde jag skulle slippa eftersom jag inte skaffade barn.
Tji, fick jag! Och här står vi nu, min buk och jag.)

Så efter mycken ältande av denna fråga och ett förtvivlat försök att vidga korsettmönstret “på rätt sätt” så står jag till slut med en sladdrig lakansprov (i absurda proportioner), rent faktum, och min goda väninna Ida solklart framför mig och alla tre säger:
“Släpp det!”
“This is not the corset pattern you are looking for!”

Tillbaka till ritbordet – eller Pintrest, om vi ska vara ärliga.

För att enklast illustrera vad jag menar så hittade jag denna bild som prickar mitt på spiken, eller på den ömma tån.
Det är lite knivigt att tyda de exakta årtalen som står skrivna på bilden men om vi säger att, av de två nederst till vänster, den första är någonstans från 1880-90-tal och den andra från omkring 1903-5. Men ni fattar poängen, eller hur?

Jag har alltså insett att min personliga form skulle förmodligen funka bättre på 1880-90-talet. Alltså mer Viktorianskt än vad jag ursprungligen siktade på när jag drog igång allt det här. Längs vägen har jag också insett att jag nog dras mer till de stilarna också, än till 1900-10-talet.

Vecka 14

Måndag

Min kära väninna Ida peppar mig att ge upp den gamla modellen och istället blicka framåt!
(Framåt för mig, alltså. Bakåt för modellen.)
Jag har hittad en modell jag vill testa istället men nu står jag lamslagen av att jag ju faktiskt inte vet hur man syr korsetter och jag är inte van vid hur man graderar om den här typen av mönster. Så jag har ingen aning om vart jag ska börja.
“Hur i hela helsike ska man göra, då, för att det ska funka när man är byggd som en flodhäst!?!?!?!”
Ida låter sig inte lamslås av någonting. Hon är självlärd och har den där underbara fria förmågan att bara köra.
“Nu gör vi så här!” säger hon resolut och tittar på min bild – ber mig plocka fram papper, penna och linjaler.
Vi tar mina mått och utan att jag fattar ett dugg börjar Ida muttra trollformler och räkna i huvudet.
(Jag menar: hon räknar i huvudet!!! Hon är en sann häxa, hon!)
Tack Fina Ida!!!!!

Bilden vi utgår ifrån är den här från Norah Waugh´s bok Corsets & Crinolens.

Torsdag

Jag klipper ut mina nya mönsterdelar i papper.

Fredag

Jag klipper ut en första prov av detta nya magiska mönster. Nålar ihop och provar en första gång.

En kort notis om detta hiskeliga tyg innan ni skrattar ut mig.
Detta är resttyg efter ett par byxor jag sydde till maken. Så går det när maken får välja tyg helt själv.
Oavsett mönstret på tyget så är det fortfarande ett stadigt bomullstyg, jag har tillräckligt kvar av det för att att göra denna och en prov till av detta projekt. Waste not, want not!!
Men ja! Det är ett grått kamo-mönster på det och jag tycker själv att det är så vansinnigt gräsligt.
Men här tar vi till vara på det vi kan. Och jag har en idé, så skrattar bäst som skrattar sist.
Så, vidare.

För att underlätta att kunna prova någorlunda själv så har jag lagt till tillräckligt med sömsmån i ryggen för att kunna stänga den helt i ryggen i detta läge. Man måste ju börja någonstans.

I nuläget är den längre än den behöver vara nertill och jag tror den behöver lite mer upptill. Men allt som allt, inte illa!

Jag justerar så mycket som jag tror behövs på pappersmönstret.

Lördag-Söndag

Jag skarvar på tyg där det behövs på de befintliga bitarna och börjar sy ihop denna prov. Jag syr ryggen som den ska vara och syr snörningshål (jag har helt enkelt inga öljetter hemma).

Sen kommer ögonblicket som jag inte här helt stolt över.
Jag sprättar itu en korsett som jag köpt en gång som aldrig riktigt passade mig. Men den har några stålskenor och en stadigare planchet än min tidigare korsett. Så om jag aldrig kommer använda den så kan jag ju i alla fall dra nytta av den på annat sätt?
Alltså så plockar jag ut planchett och stålskenor ur denna köpekorsett och lär mig några saker längs vägen.
Den här har en form av mellanlägg mellan planchetten och tyget. Och den har en extra liten tygkant innanför den ena sidan av planchetten som hjälper till att hålla undan plagget under, när man ska knäppa ihop planchetten när man tar på korsetten. Denna kant har också samma mellanlägg i sig som ger den lite stadga.
Dessa trick måste jag använda mig av!

Jag syr i plachetten i proven och hittar ett gräsligt snöre att snöra den med. Nu kan jag äntligen prova på riktigt!

Jag provar och pillar och tar in där jag tror att det blir bra och syr mina ändringar. Jag syr även på några tygkanaler och trär i de stålskenor jag har i ryggen och trär i de plastskenor jag har till hands för tillfället.
Jag vill helst av allt verkligen testa syntetisk valben men jag har inte tagit mig råd att köpa det ännu.
I vilket fall så är det ju plast. Vill ju helst undvika plast, för det ska man ju. Men fjäderstålet i min tidigare korsett är jag ju inte heller helt nöjd med. (Beror förmodligen mest på att jag inte använde det riktigt rätt.) Den här gången vill jag testa något mindre flexibla skenor i hela korsetten. I brist på plastvalar så tar jag vad jag har; de största buntband man kan hitta på Biltema. Plast som plast, dessa är i alla fall billigare. Och så får vi se hur de beter sig och vad de håller för.

Och, eh, ja! Jag börjar inse att jag är tämligen skev. Detta är en ganska ny uppenbarelse för mig. Jag har sytt kläder, i en eller annan form, till mig själv sedan tonåren och detta har blivit ett synligt problem först nu.
Jag har inga diagnoser för detta.
Jag bara vet att jag haft 1 och ett halvt riktiga ryggskott de senaste ca 2-3 åren och jag har haft oräkneliga mindre, som jag inte fattade var små ryggskott, genom hela mitt vuxna liv.
Jaha…..
Nåja.

Jag konstaterar att kanalerna med snörena vid bysten nu sitter för högt och behöver sänkas några cm.
Sen tror jag att jag är mogen att gå vidare till nästa prov som ska bli en “arbetande prov”. Alltså en prov som ska sys så pass klar att den är bra nog att kunna använda. (Eller helt klar om det går bra.)

När allt är markerat tar jag lite paus från själva korsetten.
Istället ägnar jag kvällningen åt att testa olika förslag på hur jag vill ha min flossing. Jag har nämligen ett tema för det här projektet nu.
“Humlans flykt över en maskros-äng”.
Så jag leker med olika modeller på maskrosor och några humlor.
Jag vet att humlor är svarta men jag använder inte svart själv så mina humlor får bli bruna. Och hela temat för korsetten går i brunt och guld så, så får det bli.

Söndag

Hela detta arbetsförfarande genomsyras av en viss vankelmodighet kring vad som är bäst att göras när? Medan det pågår är jag fullt övertygad om att jag gör saker i den vettigaste ordningen man kan uppnå.
I efterhand är det inte säkert att det alltid blev så smart som jag inbillat mig.
Må så vara.

Tråcklar på tygbitarna som ska hålla snören på framstyckena.

Jag stickar fast alla delarna och syr sedan kanalerna som ska ha snören.

Trär i snören. Fast jag har inga snören så det får bli några lager bomullsgarn istället.

Renklipper kanterna.

Sen testar jag en grej som jag sett många gånger men aldrig testat själv. Jag sätter nålar i strykbrädan med den bredd jag vill att mina färdiga kanaler ska ha. Sedan trär jag igenom banden så att de viker sig till dem bredden de ska ha och pressar dem.
Av någon anledning så har jag aldrig trott på att detta verkligen funkar.
Men, JÖSSES!!!!! Det här är ju asbra!!! Och det går ju på nolltid!!
(Mina remsor är förvisso trådraka. Har inte testat på snedremsor än.)

Då kan jag börja sy på de remsor som ska sitta mitt på mönsterdelarna till att börja med.

Jag börjar med att sätta i den sidan av planchettern som har öglorna. Jag märker ut var öglorna kommer och lämnar öppet i sömmen för dem.
Sedan lägger jag mellanlägget om planchetten och stoppar i planchetten på sin plats i sömmen.

Jag syr en söm så nära planchetten jag kan genom alla lagren utom broderiet. Broderiet kommer på så sätt att dölja planchettsömmen.

Jag markerar ut vart öglorna möter den andra sidan så att jag kan göra hål för knopparna på den andra sidan.

Nu är det dags att ta tag i bakstyckena.
Jag börjar med att klippa till stålskenor till snörningen. Sen sätter jag små hattar på ändarna.

Dessa hattar trillar såklart av nästan direkt igen för de vill bara inte sitta kvar av egen kraft hur mycket jag än klämmer åt dem så det slutar med att jag får limma fast dem med superlim. Känns ju otroligt historiskt korrekt…..
Inte, men i alla fall.

Jag markerar ut vart snörhålen ska sitta och sen ritar jag vidare på en annan lysande idé.
Såklart tänker jag brodera lite här bak också! Så jag börjar på det.

Och det är väl här någonstans som jag ifrågasätter min ordning. Hur jag än gör så kommer detta att bli lite bakvänt i något läge.
Så för att kunna avsluta vingens ovankant måste jag veta hur breda kanalerna i vingen blir. Alltså måste jag sy kanalerna, åtminstone en bit av dem så att jag kan mäta mig till resten.
(Jag kan inte sy ner hela vingen ordentligt nu eftersom den går över och förbi sömmen till sidan bak. Jag är inte helt säker på om den sömmen är helt rätt än eftersom jag inte slutprovat korsetten ännu.
Katten på råttan och råttan på repet, och allt det där, typ.)

Vecka 18

Måndag

Syr snörhål.

Torsdag

Syr snörhål.

Fredag

Syr resten av snörhålen.

Hinner även sy ihop framstyckena med bakstyckena innan det är dags att hålla kväll.

Provar, provar, provar och provar.

Ja, det är ju inte rakt. Det märkliga är att det verkar som att ryggen lutar åt vänster och framsidan åt höger????
Hur fasen gick det till?????
Hur som haver. Efter otaliga provningar av och på och små nyp här och där och undrande om det är lönt att be om hjälp i gruppen på nätet eller inte.
Till slut orkar jag bara inte vela mer.
Det är en prov, för sören! Det är det här den är till för. Att testa.
Jag beslutar att jag gör den klar så gott jag nu kan själv och använder den ett tag så att jag vet alla felen innan jag ber om hjälp. På det viset kan jag förhoppningsvis få löst alla eventuella fel på en gång. Hyfsat. Typ.

Jag gör en liten justering i sidan bak på vänster sida för att försöka räta upp det hela lite. Kanske hjälper marginellt.
Jag tar in lite för att hålla in att nedankanten putar ut under magen. Kunde nog ha tagit mer.
Jag släpper också ut de sista millimetrarna som går i sömmen mellan framstyckena, precis över bysten.

Det får duga!
Jag för över mina ändringar till mönstret.
Sedan klipper jag ner sömsmåner och stickar ner dem och syr sedan på kanaler över samtliga sömmar och fäster fast midjebandet mot knäppningen fram.

Söndag

Jag nålar ihop sidorna med varandra och markerar vart ovankanten framtill ska kortas och jämnar till nedankanten.

Sen maskinstickar jag på en kantremsa på framsidan nertill. Renklipper sömsmånerna och viker in och syr till kanten för hand på insidan.

Ovankanterna, däremot, har jag bestämt ska bli mer som vid snörningen bak. Som en blomstergirlang eller en blomsterkrans. Och då blev det genast lite pilligare.

Fredag

Forstätter sy flossing på ovankanterna.

Nu är den KLAR!!!!!!!!

Vecka 20

Tisdag

Haha, jag skojjade bara lite!
Jag glömde ju själva humlorna!!!!!

Jag ritar upp två enkla humlor på en bit av det bruna tyget.

NU är den klar!!!!

Och jag är så nöjd att jag kan spricka!!!!