Burgundiskt 1400-tal till Sofia, del 4

Vecka 18

Tisdag

Bara för att fållen är pressad stannar inte verksamheten helt bara för att jag inte vet vad jag ska göra härnäst. (Bälte, hatt, väska, bård, smycken.)
Hjärnan tuggar vidare. Och jag väntar på material som ska komma med post, förhoppningsvis, denna veckan.

Hur ska jag göra med hatten då???

Min svulstigt pärlprydda plan kvarstår men den kommer att ta rätt mycket tid så jag tror att den får vänta lite. Eller åtminstone så hinner den inte bli klar till v.22.

Jag hade redan från ganska tidig start en tanke att göra en alternativ hatt. En hennin, eller i mer lekmanstermer; “Den burgundiska struten”. Den planen strök jag när jag klippte fel i sammeten. Jag har ingen aning om jag kan få tag i mer av samma sammet. Men måste det vara samma? Kan inte hatten ha en touch av något annat? I vilket fall medföljer väl någon typ av slöja så det spelar kanske inte så stor roll exakt vad som finns under slöjan???? Och för den delen; vad ska det vara för tyg i slöjan???

“Food for thought!!”

Jag får inventera mina gömmor så länge. Jag råkar veta att någonstans ligger det en underbart hiskelig gardinkappa i grönt och orange medaljongmönster, typ. Man kan aldrig så noga veta när något oväntat kan komma till användning….

Efter att ha ransakat gömmorna kvartsår det faktum att jag rensat hårt i flytten. Men jag hittar några olika kandidater, inklusive hiskelig gardin 🙂 Samtliga får träda till sidan när jag plötsligt hittar detta:

Detta är två små stuvbitar efter en nyårsklänning jag sydde till mig själv 2006. Väl lagrade tyger tycker vi om 🙂 Det kan kanske räcka till både bröstlapp och en hennin. Hur stor eller hur hög ska henninen vara???

Ägnar resten av kvällen åt att försöka konstruera ett mönster till denna hatt. (Hur nu en strut kan bli så komplicerad, det lär jag aldrig föstå.) Efter att ha försökt få en stjärngossestrut att bli “inte en stjärngossestrut” tills ögonen grusar igen, ger jag upp och går och lägger mig. Helt modfälld. Detta går inte.

Onsdag

På det igen. Det är ju för F-N en strut! Hur svårt ska det vara?!
Slänger alla försök från igår och börjar om med utgångspunkt från innerhatten till min hjärtformade hennin. Gör den marginellt vidare och låter den vara relativt vid ända ut i änden istället för att smalna av den till en riktig strut. En “avhuggen” hennin. Plötsligt händer något. Jag måste ju testa med ett tyg för att se förbi det vita pappret (och det faktum att man ser ut som en fullkomlig idiot)!!
Så klart!!
Fram med en av mina älsklingssjalar i underbara färger och väldigt tunt tyg. Hänger sjalen över hatten och Violá!
Plötsligt har vi rätt siluett!
(Viken tur att man redan färgar håret med starka grejer för man blir ju gråhårig för mindre.)

Nu har jag mitt mönster.

Torsdag

Jag inventerar vilka material jag har att stadga dessa hattar med. Inser att jag har grejer så det räcker men det får bli olika material i alla tre delarna, men det kan inte hjälpas, de ska ju inte synas i slutresultatet.

Jag börjar så smått på ytterdelen till min hjärtformade hennin, mitt “pyntberg”. Jag klipper ut nätet som jag ska använda och syr fast en ståltråd längs hela kanten.

Sen hittar jag något som ser ut som filtad ull och jag tänker att det kan kanske vara bra att lägga mellan nätet och tyget för en lite fylligare effekt.

Äntligen är det dags att inventera alla dessa pärlor som jag hamstrat så länge i väntan på detta projekt. Jag ÄLSKAR BLING!!!!!

Detta är den huvudsakliga aktören i detta drama.

Jag har 40 stycken av dessa raringar och de är helt underbara! De skiftar i färg på det härligaste vis så detta kommer att bli så spännande att leka med. Efter att ha laborerat ett tag kommer jag fram till en väldigt grov placeringsplan:

Typ så. Och sen en massa annat smått dessemellan.

Fredag

Med lite hållehjälp av maken spänner jag upp yttertyget på en ram så att tyget inte ska bli skevt eller ihopdraget av pärlarbetet.

Och här sitter jag nu och försöker inventera min energi (något jag fått lära mig det gågna året att jag måste göra regelbundet):
Är det värt att börja på detta ikväll?
Har jag tänkt på allt?
Ska jag tänka mer eller bara kasta mig ut?
GAHH! Okej, en repa till på nätet först. Jag har ju aldrig gjort ett så här ambitiöst pärlprojekt förut. Och de pärlgrejer jag experimenterat med hittills, av detta slag, har aldrig gått i mål. Jag kan mycket väl ha tagit mig vatten över huvudet. Igen.

Internet har talat! 😉
Jag hittade denna sida, som ger mig lite mod:

5 Secrets for Great Bead Embroidery

Sen, just som jag tänkte ge upp, när jag bläddrade genom ändlösa bilder på proffsarbeten så hittade jag dessa två bilder:

Okej.
Point taken!
“To her, Kate!”

Jag sätter helt enkelt igång.

Jag markerar vart jag vill ha de fina “dropparna”.

Jag hinner sy på den första halvan ikväll.

Lördag

Syr klart den andra halvan.

Det är nästan omöjligt att återge dessa verklighetstroget på foto, men ni ska bara veta vad de skimmrar i solen.

Börjar rama in med gröna pärlor. Hinner halvvägs ikväll.

Söndag

Syr klart de gröna pärlorna.

Väljer vilken färg resten ska få.

Vecka 19

Måndag

Fortsätter att sy på pärlor.

Tisdag

Fyller på med lite “srössel” mellan “påfågelfjädrarna”.

Börjar sy fast och rama in “strösslet”.

Onsdag

Syr klart “strösslet”.

Torsdag

Välsigne idkandet av klämdagar! Långhelg igen!

Efter några välförtjänta timmar i solen så tar jag ett sidospår ett tag; min alternativa hatt 🙂

Jag syr ett pannband av sammet som ska, förhoppningsvis, hålla hatten på plats.

Först så provar jag mönstret igen och beslutar att klippa av ca 10cm. Det var ju aldrig meingen att den skulle bli hög!
Jag menar, halleda´!! Jag är redan 182cm själv. Jag kommer knappt in i marknadsstånden som det är, utan hatt.
Max 30cm får den bli.
…….
Känner mig lite snuvad nu, om jag ska vara ärligt.
…..
Tejpar på den avklipta biten på mönstret igen. Jag menar, herregu´! Om man inte får ta ut svängarna i sin låtsasvärld, var kan man då göra det?!?!?!
Och titta, det är inte å mycket kvar på nätet utanför mönstret så då får det vara kvar. Jag kan prova in höjden när den sitter på.
Hur långt räcker tyget?
Det räcker…

Jag klipper ut nätet som ska bilda struten och nålar ihop den och provar.

Klipper ut infodring, foder och yttertyg.

Mitt postpaket har kommit! Ståltrådsgalgar från mamma! 🙂

Klipper upp och formar om 4st galgar.

Fredag

Syr fast “galgarna” på nätet.

Syr ihop struten och kastarsyr kanterna.

Syr på en snedremsa kring hålet i toppen. Lägger i en nättare ståltråd och syr in den i bandet.

Gör likadant kring hålet i botten.

Sen syr jag på infodringen innuti struten.

Efter det syr jag på fodret utanpå struten och gör ett litet lock till toppen.

Jag pressar fintyget och använder tvättklämmor för att inte få en massa märken efter fler nålar än nödvändigt.

Och så locket.

Eftersom det är för varmt i mitt arbetsrum just nu så sätter jag mig på balkongen, medan åskan dundrar, och syr på fintyget på struten.

Till sist syr jag på locket i toppen.

Då var den klar. Den är så pass baktung nu så att det krävdes flera motvikter för att hindra huvudet från att trilla baklänges. Jag väntar med att testa den själv tills imorgon. Funkar den inte så vill jag inte veta det idag.

Den blev visst 52cm hög..
Vad kan jag säga? Precis som med kjolvidd, släplängd, broderier eller pärlarbeten så är det väldigt lätt att bli fartblind.

Lördag

Jag vill bara passa på att säga att jag har utgått ifrån de källor jag kunnat hitta på nätet från andra som testat detta. Därför har jag samlat några av de länkar som jag själv hittat kring detta på min länksida.
(Såvitt jag vet finns inga absoluta historiska fakta som säger hur dessa hattar verkligen konstuerades. Man får gissa utifrån målningar.)

Med detta sagt vill jag bara ha med i protokollet att: Den funkar!!!!!!!!!!!!!!!
Den är inte för tung och den verkar sitta kvar, även med slöja, när jag rör mig.
Utomhus, med väder och vind, är en annan femma, dock. Den tar vi inte idag.

Vidar till bröstlappen.
Jag klipper en bit linnetyg och provar ut hur stor bit jag behöver.

Jag modifierar mönstret efter nålarna och klipper ut yttertyget. Jag vändsyr bitarna med snören insatta i sömmarna.

Jag provar igen och märker ut vart snörena behöver ha fäste och syr dit små träns på livet i underklänningen.

Klart!

Vidare till bältet.

Bältena är lite karaktäristiska för den här typen av klänningar. Tyvärr har jag ingen aning om det ens går att få tag på nytillverkade bältesspännen av den modellen och i vilket fall så skulle jag inte ha råd att köpa dem. Så en fattig flicka får göra så gott hon kan.
Jag har ett bältesspänne som jag faktiskt fått av en mycket vänlig människa så det tänker jag använda till detta.

Jag rotar igenom mina gömmor igen och hittar lite tyg som jag kan vändsy den broderade sammeten mot.

I hopp om att bidra med lite extra stabilitet så lägger jag i lite “galg-ståltråd” framför spännet.

Först petar jag in ståltråden lite längre in än den ska sitta och syr igen öppningen. Sedan lirkar jag fram ståltråden till sömmen och syr en söm så nära jag kan bakom den så att den nu ligger fast där den ska vara.