Edvardianskt – Walking skirt 3, del 1
SÅ, TILL SLUT ska jag äntligen göra den Walking skirt som i princip satte igång hela den här cirkusen.
Yay!!!!!!
Jag hittade ett underbart ulltyg på Ekenäs riddarspels marknad häromåret. Det var gult och rutigt och det fanns ett likadant till i brunt.
Åh, jag ville ha dem men jag hade ingen aning om vad i hela friden jag skulle göra med rutiga tyger????? Jag gick och fingrade på dem hela den helgen, men beslöt till slut att det inte var värt att spendera pengarna om jag inte ens kunde komma på en vettig ursäkt till vad jag skulle använda dem till. Så det blev inget köp.
Men när jag sen träffade på samma jättetrevliga damer på Leksands medeltidsmarknad några månader senare och de hade samma tyger kvar så kunde jag inte motstå längre.
Till slut kom jag fram till att jag skulle sy nya cothardie till maken och mig. Gul till mig och brun till maken. Idén var vattentät och jag köpte 4 meter av vardera.
Men det blev inte gjort några cothardie och tygerna gömdes undan och sen kom 2020.
Och här är vi nu. September 2020.
Nu ska jag få mig en hellång, gulrutig, Walking skirt.
Vecka 36
Måndag
Mitt tyg är redan förtvättat. Det är bara till att börja sätta igång direkt.
Jag lägger ut mitt mönster.
Som sagt var, den här gången blir den hellång och med full vidd. Lite skarvning kommer det att få bli.
Jag hoppas även kunna göra en väst av det här tyget om det blir tillräckligt mycket kvar av det så jag försöker vara så sparsam som möjligt.
Även fodret kommer att få skarvas.
Tisdag
För att spara på ulltyget så gör jag fickorna av de sista resteran av mitt gula linnetyg. Det är inte riktigt samma gula men det skär sig inte direkt. Om jag kan så ska jag försöka få ut några remsor av ulltyget så jag kan göra fickskyltar i alla fall, som jag gjorde på den korta ullkjolen.
Till sist klipper jag ut en ca 45cm bred infodringsbård till fållen. Till detta offrade jag två gardinlängder som jag ärvt av någon. De är i lite grovt, lite glest linne så jag tänker att det ska kunna ge lite stadga till fållen.
När allt är klippt så börjar jag med att tråckla ihop tyg och foder till framstycket.
Sen syr jag skarvarna på fodret, till sidstyckena, på maskin.
Torsdag
Då var det det där med mönsterpassning igen.
Jag bara utgår ifrån att jag inte kommer att få det bra om jag syr på maskin så jag testar en annan varaint.
Jag syr glest/tråcklar tätt ihop delarna från rätsidan för hand så jag ser att mönstret stämmer.
Efter lite press på det så ser det rätt bra ut. Jag har tydligen, dock, varit mest noga med de horisontella linjerna för de vertikala blev inte helt raka.
Och den här sömmen är ju inte så stadig precis så den duger ju inte på egen hand.
Lapptäckstekningen kom fram igen. Jag syr om sömmen från insidan av den klyvpressade sömsmånen med pyttesmå kaststygn.
Sedan syr jag ner sömsmånerna för hand för att skydda dem lite.
Jag har kanske spänt lite för hårt när jag sydde om sömmen för den dra lite. Om det inte hjälper med press så får jag sprätta upp och göra om…..
Frans är inte heller helt imponerad.
Fast mest för att han inte vill flytta på sig så att jag kan fortsätta…..
Till slut så får jag dispens att tråckla ihop tyg och foder på det ena sidstycket.
Sen är det Freja som påminner om att det är läggdags.
Ni förstår varför jag inte får så mycket uträttat mellan de här två ledighetskontrolanterna……?
Lördag
Skarvar ihop tyget till det ena bakstycket för hand.
Söndag
Skarvar ihop det andra bakstycket för hand.
Sen är det sömmen mitt bak. Den är på skrå på ett rutigt tyg…..
Den får nog bli för hand den med om det ska bli någon mönsterpassning gjord med någon reda.
Sagt och gjort.
Då var det ju detta med skrå, igen. Jag inbillar mig att det hjälper lite att lägga in en trådrak remsa i den här sömmen för att den inte ska sticka iväg och töja ut sig för mycket. (Jag menar om nu den teorin är så värdig i de andra sömmarna så varför inte här.)
Så jag syr på ett bomullsband på det ena bakstycket, mellan tyget och fodret. Jag syr längs båda kanterna så att det sitter stadigt en bit in från kanten på sömsmånen så att att sömmen kommer att gå genom det bandet.
Sen nålar jag ihop sömmen från rätsidan så att jag kan kontrollera mönsterpassningen. Sedan syr jag ihop styckena från rätsidan, som jag gjorde på de andra skarvarna.
När jag sytt från rätsidan pressar jag isär sömsmånerna och då får jag en perfekt linke att sy efter så då syr jag sömmen från insidan med efterstygn den här gången.
Det tog lite tid men jag är förbaskat nöjd med resultatet.
När jag ju kommit så här långt för hand så kan jag ju lika gärna fortsätta, eller hur!
Jag har aldrig sytt ett helt plagg för hand förrut. Det har licksom aldrig tilltalat mig att lägga så mycket tid. Jag vill alltid vidare så snart som möjligt för i min hjärna har jag, för det mesta, så många fler projekt i kö. Så om jag ska hinna allt innan jag dör så gäller det ju att ligga i.
Fast min släkt har hittills varit ganska långlivad.
(Det var ju inte för inte som vi kallade Kalmar-släkten för “klubben över 80” en gång i tiden.)
Så jag hinner kanske testa en gång i alla fall. 🙂
Vecka 37
Onsdag
Ikväll vändsyr jag de två remsor som ska sitta i sprundet bak. På maskin skulle detta ta några minuter men nu blir det ett lagom jobb för den stunden jag har över ikväll.
Jag vänder dem mot bitar av det gula linnetyget och stickar sedan kanterna från rätsidan och syr kaststygn över de råa kanterna.
Torsdag
Syr i remsorna i sprundet bak och försöker samtidigt se till att mönsterpassningen ska stämma även där.
Jag syr fast remsorna med efterstygn.
Sedan fäller jag och stickar sömsmånerna från rätsidan så att de ska ligga åt rätt håll.
När båda remsorna är på plats syr jag ihop sprundremsorna nertill så att de ska hålla ihop botten på sprundet och förhindra att man råkar riva upp sömmen mitt bak.
Och se på den! Mönsterpassning även där! 😉
Klart!
Det blev ganska bra!
Fredag
Syr insnitten på framstycket.
Först tråcklar jag dem och sen syr jag dem med efterstygn.
Och, ja, min tråckling blev lite ojämn så jag fick rita en linje att följa istället. Jag är ju inte van att sy för hand så här mycket så det underlättar att ha en linje att följa än så länge.
Igen så är jag så konsentrerad på att få de blå ränderna att stämma att jag glömmer bort att även kolla de gula. Så det blir inte riktigt helt liksidigt.
Men ingen människa är symetrisk, i alla fall, så nu får det vara så.
Kanske…
Jag kanske gör om det sen. Vi får se.
Efter insnitten nålar jag ihop den första sidsömmen och syr den för hand.
Eftersom jag har fodret med i sömmarna så ser jag ju inte de annars så hjälpsamma linjerna i tyget så jag väljer, nu när jag har raka kanter att följa att tråckla längs en linje i tyget för att få en riktlinje på avigsidan att gå efter när jag syr.
Sedan syr jag precis innanför den linjen när jag syr, för att slippa att tråckelstygnen fastnar i sömmen mer än nödvändigt.
När jag glatt sytt en första sömmen och är mäkta nöjd med mig själv så inser jag, när jag nålar ihop den andra sidsömmen, att jag totalt glömt bort att lämna öppet för fickan på den första sömmen…..
Lägger lite tid på att banna mig själv för att jag är en fumlande idiot och går sen vidare med att bestämma om jag ska sänka fickorna lite eller fortsätta sätta dom där jag nu gjort på de andra två kjolarna.
Jag tänker att om jag sänker dem lite är är det mindre byls kring höften och magen. Ingen vill ju ha byls kring höften och magen.
Inte för att det är särskilt mycket, de här fickorna är verkligen diskreta för sin storlek, men ändå. Speciellt när jag syr fickan i ett annat tyg och därför sätter fickskyltar i kjoltyget, så tycker jag att de blir, marginellt, lite klumpigare.
Till slut konstaterar jag att fickor som inte sitter på bekvämt ställe inte används och då behöver man inte lägga jobbet på att sy dit dem.
Alltså lämnar jag öppet, på det vanliga stället, för fickan när jag syr den andra sidsömmen.
Sen är klockan ganska mycket.
Alleman i säng!!! säger Freja.
Lördag
Fickor!!
Så, detta är vad som finns kvar av mitt tyg efter att jag klippt ut kjolen och lagt undan det som var intakt nog att kanske kunna räcka till min eventuella väst.
Den observante iakttagaren lägger säkerligen också märke till att det mesta av dessa små bitar är på tvären på tyget… Jag ville helst ha fickslyltarna på andra ledden, på trådraken.
Men nöden har ingen lag och efter lite pusslande har jag ändå de bitar jag behöver utklippta och utportionerade till sina respektive platser.
Bitarna som blev på fel håll på tyget fick bli de, som ändå inte kommer att synas så särskilt mycket, på insidan av ficköppningen. Jag nålar på dem, syr bara kaststygn längs med sömsmånerna mot öppningen och sen viker jag in och stickar ner de övriga kanterna för hand.
Jag tråcklar igen ficköppningen i den andra sidsömmen och klyvpressar båda sidsömmarna. På så sätt har jag perfekta linjer på vart sömmarna till ficköppningarna ska gå. 😉
Jag sprättar bort tråcklingen på den andra sidsömmen och syr fast fickhalvorna längs öppningen i sömmen.
Sedan pressar jag fickhalvorna så att det ligger rätt, snyggt och prydligt.
Sedan syr jag ihop resten av fickhalvorna med varandra med små kaststygn.
Efter det viker jag in sömsmånerna på linnetyget och stickar ner dem.
Förbi fickskyltarna så syr jag ner sömsmånerna mot fickan utan att vika in dem.
De bitar som jag kunde få ut på trådraken fick jag skarva för att de skulle bli långa nog, men det gör ju inget på insidan av fickan. När det redan är så mycket skaravar ändå, licksom. 🙂
Jag stickar på dem på insidan av den andra delen till fickpåsen.
Sedan lägger jag fickdelarna aviga mot aviga och syr ihop dem med efterstygn.
Klipper rent sömsmånen och vänder in fickan.
Jag nålar kanten så att sömsmånen ligger rätt och syr sedan innan för sömsmånen med efterstygn igen.
En ficka klar!
Läggdags!
Söndag
Syr den andra fickan.
Vecka 38
Tisdag
Klipper ner sömsmånerna på båda sömmarna på framstycket och fäller dem för hand.
Torsdag
Klipper och fäller mitt bak sömmen på samma sätt som de andra sömmarna.
Dilemma 1: Men tyvärr så är halva sömmens sömsmån för smal för att vika in.
Lyckligtvis så hittar jag en bit gammalt band som är ganska bra gul färg och räcker precis till att täcka dessa två sömsmåner. 🙂
Fredag
Sprättar, till slut, upp de maskinsydda skarvarna i fodret.
Jag menar ska jag kunna säga, med rent samvete, att kjolen är helt handsydd, då måste den ju vara det också.
Inget fusk här, inte!
Sen syr jag på dem igen, för hand.
Pressar dem och tråcklar fast dem mot yttertyget igen.
