Waste not, Want not
2019-2022
Säsongen 2019 igång!
Motivationen har varierat under vintern och nu är säsongen igång och jag sviktar in min övertygelse att det är lönt att anstränga sig mer.
“Utan tvivel, vore jag inte klok.” har jag hört någonstans. Och jag förmodar att mitt glappande självförtroende och mitt efterföljande mot-trots, trots allt, är en del stor del av min drivkraft.
Stora, vackra kreationer i all ära, men ibland vill man bara vara bekväm och kunna smälta in i mängden. Och ibland har man inte lyckats med att tappa de där kilona som man tänkt och då är ingenting roligt, sedan man överanalyserat fotona från föregående säsong.
Jag vill ha något jag inte spränger, eller ser ut som en nätkassler i…..
Något jag kan andas och vara bekväm i, men ändå känna mig fin och stolt över mitt hantverk.
Men jag har inte ett öre till mitt namn. Då är det svårt att förverkliga nya kreationer i noga genomtänkta färgval.
Så vad ska en fattig flicka göra?
(Och, nä, att sluta äta för att komma i befintliga kreationer, är inte aktuellt. Jag har inte karaktär nog för att upprätthålla några ätstörningar. Jag är för gammal för sånt. Och framför allt; jag är för matglad.)
Så då är väl detta ett ypperligt tillfälle att återgå till sitt ursprung? Tillåt mig förklara mig.
I begynnelsen, dvs i min barndom, var det Åke Arenhill och Elisabeth Taylor.
Dessa tavlor (av Åke Arenhill) hängde på väggen i hallen under min uppväxt och jag älskade dem. (Nu hänger de i min egen hall.) Och det är min fasta övertygelse att det var just dessa, eller kanske i synnerhet 1775-bilden, den längst till vänster, som satte igång min livslånga kärlekshistoria med historiska kläder.
Sen kom The taming of a shrew på TV. Med Elisabeth Taylor! (Vilket också startade min förkärlek för Shakespeare!) Jag kunde inte släppa denna klänning!! Nej, den är inte historiskt korrekt, men det visste ju inte jag då. Självklart tvingade jag min mamma att sy en kjol av en massa tyglappar och jag fullkomligt bodde i den i ett antal år.
Senare ägnade jag själv ganska mycken tid på att sy lapptäcken. Så jag vet mycket väl att man kan skapa något stort av även de minsta av bitar.
Alltså ett klassiskt Vad-har-jag-hemma?-projekt. Det var ett tag sedan sist jag gjorde ett sådant.
Så istället för att sura över att jag inte har råd att köpa nya tyger så ska jag istället göra precis tvärtom. Jag ska bara använda vad jag har hemma. Målet är att inte spendera en endaste krona. Det brukar kunna leda till några kreativa lösningar.
Elisabeth Taylor i The taming of a shrew, 1967.
Hittas här.
Vecka 20
Torsdag
Jag börjar skissa på en modell. Jag letar upp både gamla och nya ogenomförda idéer och vaga koncept som seglat förbi utan fotfäste genom åren. Jag älskar fortfarande de tyska 1500-talsklänningarna i ull och nu plockar jag in den medeltida italienska “randigheten”. Jag tänker även använda en modell på livstycke jag länge velat testa. Det kan bli en perfekt storm om jag gör det rätt.
Eleonora di Toledo’s begravningsklänning
från Patterns of fashion 3.
Vad tror vi om det här, typ?
Lördag
Alltså “Waste not, Want not” (eller “Den som spar, den har.”)
“Wise use of one’s resources will keep one from poverty. For example, I just hate to throw out good food – waste not, want not . This proverbial saying was first recorded in 1772 but had an earlier, even more alliterative version, willful waste makes woeful want (1576).”
Enligt Wikipedia
Jag inventerar mina skåp.
Det kan gå, det här.
Jag råkar ju, som av en händelse, ha boken där detta mönster finns.
Jag letar fram lakansväv och klipper ut en prov av underklänningslivstycket. Jag gör det exakt som mönstret i boken, fast jag måste lägga till för axelbanden.
Några justeringar i sömmen bak, annars funkar det bra. Nu ska detta inte bli en korsett som ska hålla in mitt späck. Det ska bara bli ett livstycke som passar men ger rätt silhuett.
Till livstycket använder jag några gamla linnedukar. Eftersom jag tänker stadga detta livstycke med hampasnöre så väntar jag med att klippa ut mönsterdelarna exakt. Jag utgår ifrån att fyllningen i kanalerna kommer att göra att styckena krymper. Så jag klipper ut ungefärliga stycken, ritar ut svaga riktlinjer för hur mönsterdelen ser ut och börjar sy kanaler.
Testar att trä i snöre i den första kanalen.
Söndag
Fortsätter att trä i alla kanalerna i bakstycket med hjälp av en rejäl ståltråd.
När jag till slut trätt i snören i hela bakstycket har det, mycket riktigt, krympt totalt ca 4 cm på bredden.
Efter det syr jag och vänder framstyckena och syr alla kanalerna på dem också.
Vecka 21
Måndag
Jag markerar ut vart snörningshålen i framstyckena ska sitta. Istället för att ha alla nålar i vägen medan jag syr så markerar jag hålen med små korsstygn istället. Mycket bättre. Toppenidé, Ida!! Tack för tipset!!
Hinner sy den ena sidan ikväll.
Onsdag
Syr hålen i den andra sidan.
Fredag
Trär i snören i framstyckena.
Lördag
Formar axlar och ringning och syr ihop sidsömmarna.
Söndag
Klär in ringning och ärmhål med snedremsa klippt av samma tyg som yttertyget.
Vecka 22
Tisdag
Klipper ut delarna till min underkjol. Jag tror att detta också varit en duk (tror det är bomull). Jag sprättar de gamla fållarna och sicksackar kanterna. Sedan syr jag ihop delarna med varandra och slänger kjolen i tvätten i hopp om att bli av med det mesta av märkena efter de gamla sömmarna.
Vecka 23
Torsdag
Klipper ut, sicksackar och syr ihop delarna till min gröna sammetsbård till underkjolen.
Fredag
Gör en mall för mitt hålmönster som jag ska göra på bården.
Syr den första sömmen på bården.
Söndag
Mäter ut hur hålmönstret ska fördelas över bården.
Märker ut var det första mönstret ska vara och klipper upp hålet och syr till det för hand mot underkjolen.
För säkerhets skull så börjar jag mitt bak. Då hinner jag förhoppningsvis få till rätta knycket innan jag kommer till framsidan.
Hinner sy två till ikväll.
Gött! Bara 17 uppsättningar kvar…
Vecka 25
Lördag
Medan resten av landet ligger bakfulla efter midsommarafton blir jag väckt av katten som tycker det är hög tid för frukost, kl. 04.30 på en lördagsmorgon…
Nåja, jag blir ändå bara deprimerad av all denna inaktivitet av att vara tvungen att vila händerna pga en överansträngd eller inflammerad sena till höger tumme.
Så idag trotsar jag förbuden och tar nya tag i syrummet.
Men att just sy för hand är kanske onödigt dumt. Så istället tar jag tag i mönstret till livet till själva klänningen. Varpå jag inser, för all del, även mönstret till hela klänningen, för den delen.
Jag börjar med att konstatera, än en gång, att livet till underklänningen rört på sig medan jag sytt det så det följer inte mönstret till 100% längre. Detta har jag vetat men dragit ut på ett tag och sedan valt att ignorera eftersom “jag ju ändå inte fick lov att sy mer…”
Nu när jag väljer att inte sura mer över det kvarstår dock faktum.
Så jag ritar upp ett nytt mönster som lämnar gott mått för eventuella justeringar i axlarna. Jag klipper ut bitarna och ritar dessutom ut vart de många delarna i överklänningens liv kommer att hamna för att få en känsla av hur det kommer att se ut. Och, för all del, om det ens verkar bli bra.
Efter många provningar och små justeringar ömsom här, ömsom där, har jag till slut bestämt mig för hur jag vill ha det. Men då stämmer inte måtten för uppdelningen av småbitarna längre.
Jag ritar om mönstret efter det ny justeringarna och fördelar om vidden på de 12 bitar som klänningslivet ska bestå av och klipper ut ett nytt provliv och provar igen.
Bingo!
En sista justering av ärmhålet och saken är klar.
Jag ritar upp de slutgiltiga mönstret och klipper ut alla de individuella bitarna till livet.
Efter det konstruerar jag ett ärmmönster, ett kjolmönster, ett väskmönster och ett hattmönster.
Söndag
Jag lovar att jag verkligen tänkte vara lydig idag och inte göra något, men tristess är en förrädisk sak.
Att sy lite på maskin kan väl inte vara så farligt, eller?
Jag drar fram mina tyger och kollar igenom dem. Det mesta är ju faktiskt intakta räckor med tyg som blivit över eftersom jag ofta räknar högt när jag köper tyg. Det enda tyget som egentligen verkligen bara är slamsorna efter ett annat projekt är det vinröda yllet som blivit över efter våra Houppelandekappor.
Så jag börjar med dessa spillbitar och letar upp de största bitarna som behövs till kjolen. Jag behöver 4 våder av varje färg. Jag får till och med ut 2 hela våder i vinrött men de två resterande måste jag skarva lite för att få ihop. Så får det bli. Är det ett rest-lapps-projekt så är det.
Jag klipper ut mina vinröda bitar och sicksackar och skarvar ihop dem.
Efter det klipper jag ut mina 4 gröna kjolsvåder och sicksackar dem. Men nu börjar symaskinen låta väldigt trött. Okej, då väntar vi med att sicksacka mer, för idag.
Istället sätter jag mig i soffan ihop med katten och syr ner sömsmånerna i de skarvade bitarna för hand.
För skams skull så syr jag åtminstone 2/3 av dem med vänster hand. Det är intressant och tar inte så jättemycket mer tid faktiskt.
Vecka 29
Onsdag
Nu skiter jag faktiskt i att jag egentligen inte får lov att göra något för att min dåliga hand måste vila.
Jag skapar alltså finns jag. Om jag inte får skapa är jag ingenting. Tydligen. För jag håller på att bli fullkomligt deprimerad av att inte få lov att göra något som gör mig glad. Och handen är ju lite bättre nu.
I min sysslolöshet har jag såklart designat om ärmarna fullständigt, vid det här laget. Men den idén får ligga och mogna lite till, tills jag får en känsla för hur klänningen kommer att bli och bete sig i verkligheten. Alltså.
Jag klipper ut de resterande 4 kjolvåderna i gult och sicksackar dem. Sen ska jag bara bestämma hur jag ska fördela färgerna innan jag kan gå vidare.
Det blir några olika förslag:
Förslag 1
Förslag 2
Förslag 3
Förslag 4
Förslag 5
Och vinnaren blir förslag 6.
Alltså kan jag sy ihop alla våderna till kjolen.
Då vet jag vilken ordning färgerna ska vara i. Följaktligen kan jag klippa ut delarna till livstycket och fodret.
Jag nålar ihop hela livstycket och provar det utanpå underklänningslivstycket. Jag provar livet ut och in för att lätt kunna komma åt att ändra om det skulle behövas. Men det verkar inte bli nödvändigt.
Det verkar ju sitta som det ska, så jag maskintråcklar ihop delarna.
Efter ytterligare en dubbelkoll att alla sömmar verkar stämma så syr jag om sömmarna i bakstycket med vanlig stygnlängd också, sicksackar sömsmånerna och syr tom ner sömsmånerna på insidan för hand. Detta brukar jag ju inte göra men jag fick ett infall.
Jag väntar dock med sömmarna mot mitten. Ifall det behövs några justeringar när snörning och allt annat är på plats.
Torsdag
Som vanligt är det väl så att på ett livstycke med snörning så måste liksom allt stämma samtidigt, för det är svårt att ändra något sedan snörningen väl är gjord. Och det är svårt att veta om allt är rätt förrän snörningen är gjord och allt verkligen sitter som det ska.
Så vart börjar man då?
Jag vändsyr kanterna som ska ha snörningen först. Detta livstycke ska ju dessutom ha två snörningar. No pressure!!
Så med lite god hjälp av maken så provar jag livet “med snörningen”. Så att säga. Såvitt vi kan bedöma i detta stadium så verkar det sitta perfekt.
Okej!
Då syr jag ner de resterande sömsmånerna på yllet och sedan vändsyr jag resten av livet mot fodret.
Provar igen för att bedöma om ringningen ligger rätt och döljer livstycket från underklänningen ordentligt. Efter en minimal justering så bedömer vi läget som “safe”.
Jag förstärker alla sömmar och hacka sömsmånerna så lite som möjligt. Jag vill inte försvaga sömmarna mer än vad som är absolut nödvändigt.
Då är frågan nu vad jag gör härnäst. Snörningen eller den eventuella vingen som jag, i så fall, borde stoppa in i axelbanden innan jag stänger dem slutgiltigt.
Jag tror snörningen först.
Fredag
Alltså. Snörning.
Funderar och mäter ut vart alla hålen borde vara för att det ska bli rätt. Håll tummarna att jag tänkt rätt nu…
Hinner klart med höger sida idag.
Snörar den. YES!! Det blev rätt!
Lördag
Syr snörhålen på vänstersidan av bakstycket.
Söndag
Syr de sista hålen på framstycket. KLART!
Beroende på vart midjan hamnar så blir det eventuellt två par hål till.
Vecka 30
Tisdag
Syr ihop axlarna till livet i klänningen och syr till fodret längs midjan.
Sen fållar jag ovankanten på min klänningskjol.
Sen syr jag på kjolen på klänningen för hand.
Vecka 31
Tisdag
Dags att jämna till midjan på livstycket till underklänningen också. Jag avslutar även den kanten med en snedremsa.
Klart!!
Till slut är det dags att tackla ärmarna.
Som jag har designat om fullständigt.
De ska vara gjorda i olika delar så att det går att variera vilken ärm man vill ha. Delvis är det för att kunna variera modell beroende på väder.
Alltså. Överärmarna ska vara stora puffar gjorda av remsor på skrå som vrider sig runt överarmen.
Jag börjar med att klippa ut snedremsorna. Det blir ca 7m i både ylle och linne. Jag syr ner sömsmånerna på samtliga skarvar i yllet och vändsyr dem mot linnet. Sen mäter jag ut hur långa de individuella remsorna ska vara för att bilda en ärm.
Jag vändsyr en manschett där jag syr fast två öglor för att kunna knäppa den med. Det ska bli ylleknappar på andra sidan sen.
Jag syr av ändarna och stickar kanterna för hand.
Efter det fordrar jag ärmkullen med en lös ärmkulle av linne för att ge lite stadga.
När ärmkullen är klar så mäter jag ut vart manschetten ska sitta och syr på den. Jag klipper bort överflödet och syr till fodret för hand och stickar kanterna för hand.
Det jag insett längs vägen här nu är att dessa remsor aldrig kommer få några dekorativa hålmönster.
De är för smala och jag kommer aldrig att orka pilla med det. Så den idén får vi stryka.
Vecka 32
Söndag
Syr den andra puffärmen.
Nu börjar det likna något.
Fast ärmarna vrider sig inte alls runt armen som det är meningen att de ska.
Varför inte??
Remsorna är ju klippta på skrå för att de ska vrida sig.
Jag fattar inte.
Skulle jag gjort de trådraka istället??
Vecka 33
Måndag
Min väninna Ida kommer över och hjälper mig att mäta upp fållen.
När vi nu provar allting tillsammans så konstaterar vi att både livstycket och klänningen behöver tas in i axlarna. Och nacken behöver ringas om på klänningslivet.
Hinner nästan bli klar med ändringarna på livstycket ikväll.
Tisdag
Syr klart ändringarna på livstycket.
Kortar axlarna på klänningslivet.
Syr små vingar av gult ylle som jag syr på axlarna på klänningslivet för att dölja snörhålen där ärmarna ska knytas fast.
Onsdag
Avslutar ändringarna i axlarna i klänningen med vingar och band.
Syr i knappar på manschetterna i ärmarna.
Syr i hakar och hyskor, som extra förstärkning i midjan, under båda snörningarna bak i klänningslivet.
Torsdag
Ida hjälper mig att mäta om fållen.
Syr fållen.
Mäter ut vart knytbanden i ärmarna ska sitta.
Fredag
Åker till Visingsö.
Med god hjälp från halva lägret, att täta spänningen bortom min egen armslängd, så ägnar jag kvällen vid lägerelden åt att fingerfläta två jättelånga band av gult yllegarn till mina snörningar.
Lördag
Flätar 10st flerfärgade band till mina ärmar.
Syr på snörnäbbar på dem och syr fast dem i klänningen.
Vecka 28 – 2022
Torsdag
Får plötsligt för mig att jag kanske kommer att behöva göra klart detta ifall det blir av att vi åker på någon medeltid i år.
Syr 5st stjärnor på bården på underkjolen.
Sen lägger jag det visst till sidan igen.
Jag får väl erkänna att medeltid inte varit allra min högsta prio sedan pandemin.
Vecka 34
Lördag
Jag har faktiskt klänningen på mig på Söderköpings gästabud.
Men det är alldeles för varmt för så mycket ylle.
Trots värmen känner mig ändå ganska fin i min fina färger, men jag retar mig på att ärmarna inte sitter som jag vill. De bara hänger rakt ner.
När jag efteråt får se foton på mig själv så inser jag att jag ser ut att vara bredare än en ladugårdsdörr.
Skitkul, ju….