Ylvas förvandling
2020
En sak som retat mig länge är att min provdocka, Ylva, inte över huvud taget är ens i närheten av min storlek. Här har hon stått, i projekt efter projekt, och fullkomligt drunknat i mina klänningar.
Och jag tror att vi båda två har mått lika dåligt.
Så nu, efter ca 25 år tillsammans, är det dags att ta tag i detta.
Jag har kollat på Youtube. Jag har köpt vadd. Nu ska det ske.
Vecka 44
Lördag
Här har vi henne, in på bara kroppen.
Naturligtvis har jag köpt på tok för mycket vadd men då har jag rester som säkert går åt någon gång.
Bit för bit växer en ny form fram.
Det är en aning självrannsakande att så ingående titta på sin egen kropp och acceptera hur den ser ut i verkligenheten.
Till exempel är tydligen mina axlar olika höga!?
Och jag får förlänga höftpartiet nertill för att det ska bli någon ordning på det.
Detta är inte gjort i en handvändning, om man aldrig gjort det förr, men det är fullt görbart.
Fortsätter att justera och mäta och justera och mäta.
Söndag
Till slut bestämmer jag mig för att nu är det nära nog och letar fram det tyg som jag tänker klä den med.
Jag viker tyget i fyra lika stora delar och börjar nåla in sömmarna efter dockans form.
Jag syr tre av sömmarna och lämnar öppet mitt bak så att jag kan trä på tyget lätt. Sedan nålar jag in ryggsömmen och syr ihop den för hand.
Vecka 45
Måndag
Jag syr till axelsömmarna och halsen för hand och klipper bort onödigt tyg.
Till sist viker jag upp “fållen” och syr en kanal i nedankanten. Där trär jag i ett gummiband och drar åt så att fållen viks in och hålls kvar där.
Nu är hon klar och jag är så nöjd med resultatet.
Nej, hon är inte tusen procent exakt rätt. Men hon är nära nog och betydligt mycket bättre än hur hon var innan.
Så jag faktiskt stolt över mig själv! Och jag tycker att Ylva blev jättebra!!
Före och efter.
