Burgundiskt 1400-tal till Sofia, del 1

2016-2019

DÅ VAR DET dags att ta tag i nästa del av min utlovade långkörare. Som jag sagt tidigare så finns det ingen deadline för detta!!! (Och den här gången kompromissar jag inte på denna punkt för någon!) Den här delen av vår nya ensemble kommer att ta tid. Det får den göra.

Efter att ha tagit det väldigt, tom förvånansvärt, lugnt hela semestern hittills så är vi nu tillbaka hemma igen. Efter tre veckor i husvagnen och två medeltidsevent har det börjat klia i syhjärnan.
Detta har legat i träda i åratal och nu ska det äntligen bli av.
EEEEEEAAAAKKKKKK!!!!!!!!!
Roligt och spännande!

Allting började, för länge sedan, med denna bild. (Förmodligen mest för att lila var min absoluta älsklingsfärg.)

Hittas här.

Sedan dess har det blåst en hel del vindar här och nu när jag väl tagit tag i projektet på riktigt har dessa bilder varit min huvudsakliga inspiration.

Hittas här.

Hittas här.

Hittas här.

Vecka 25-2016

Jag har hittat en kvinna på nätet som jag tycker är otroligt duktig. Hon finns givetvis både på Pinstrest: Angela Mombers och på Facebook: Walking Through History with Jasper and Angela
Som tur är så har hon gjort en sådan hatt som jag vill göra! Så jag skärskådar hennes bilder och skapar ett mönster utifrån dessa.

Vidare till klänningen. Jag har köpt ett mönster en gång från Reconstructing History.

Tillsammans med lite andra idéer jag hittat på nätet så provar jag mig fram.

Hittas här.

Hittas här.

Vecka 34-2017

Måndag

Kan inte somna så jag drar fram mina teckningar och funderingar och skummar igenom mina anteckningar och uträkningar för de fina yllekappor vi planerar att sy oss. Eftersom det var lite kylslaget på kvällarna på Visingsö, menar jag. Inser att jag kanske borde lägga till en meter extra tyg på uträkningarna och funderar över vilka färger jag vill ha denna gång.
Får dåligt samvete för att vi inte alls har råd att köpa tyg till detta just nu…
Och jag har ju annat tyg som ligger för min burgundiska plan.
Följaktligen får det bli burgundiskt först, kappor sen.

Tisdag

Drar fram alla mönster och provliv som jag började på förra sommaren, men sen kom av mig med. Tittar igenom allt och försöker komma ihåg hur jag tänkte och vart jag ska fortsätta.

Det blir inte lila. Inte heller orange och brunt, som var tanken ett tag. Utan detta hänger ju ihop med våra Corthardie, orange och turkos.

Ju längre tiden gått för det här, desto mer har jag glidit in på den här typen av hatt istället, med en krona på. Hur jag nu ska lösa det….

Hittas här.

Detta är min plan:

Massor av pärlarbeten på hatten. Handbroderade påfågelsfjädrar på alla bårder och detaljer. Handgjorda tygknappar och handsydda knapphål längs hela ärmarna. (Det är säkert inte helt Historiskt Korrekt, men bara för att jag kan!) Och så tänkte jag göra nya smycken till detta också. Så klart.

Tanken nu var ju att min Cothardie skulle funka som underklänning till den här klänningen men jag tänkte nog inte riktigt hela vägen när jag utformade den så nu är jag rädd att ringningen är för hög i ryggen på Cothardien…
Eftersom jag insett i efterhand att jag gjort bort mig på dylikt vis förut så vill jag inte vara den som inte kan lära mig av mina misstag. Ske pris för Prior Attire!!! De lägger nämligen ibland upp lite roliga och informativa videos på hur de olika lagren funkar i olika epokers mode. Lyckligtvis har de även en för burgundiskt mode. Och jag har i alla fall fått intrycket av att de är väldigt HK.
Så det får nog bli en ny underklänning…

Så nu måste jag då bara bestämma hur lågt jag vill ringa nacken och rätta mönstret efter det och skapa ett separat mönster till underklänningen.

Onsdag

Klipper ut en prov för klänningslivet och en för underklänningslivet. Syr ihop dem och provar.

För enkelhetens skull så tänker jag ha snörningen fram på min underklänning. (Det blir tröttsamt att alltid behöva be om hjälp att klä på sig. Man kan göra det själv även om det är i ryggen men det är bökigare, tycker jag.)

Det här verkar lovande.

En liten justering på kragen så verkar det funka.

Sen en liten justering av ärmhålen i underklänningen, så var det klart!
Perfekt! Men vad ska jag sy underklänningen av, då?

Letar igenom mina tyglådor och lyckas faktiskt hitta en del bitar som går att använda till detta projektet. Som ca 3 meter gyllengult foder som jag kan använda till att fodra ytterklänningen med, om jag får tag på lite till av samma färg, vilket jag inte tror är ett problem. Jag hittar även resterna av det guldgula tyget med franska liljor på, som jag använde till detaljer på min Swiss Gown. Sen hittar jag även en bit till av samma tyg som jag fodrade min Tudor-korsett med.

Klipper ut underklänningslivet i yttertyg och foder.

Syr ihop yttertyg och foder och syr och vänder dem med varandra.

Vänder rätt och pressar.

I brist på kjoltyg till underklänningen kommer jag inte mycket längre just nu. Så istället för att störta vidare med den så tar jag lite tid för eftertanke. Innan jag kan klippa ut min ytterklänning måste jag även ha mönstret till makens fina rock/kavaj som han ska få i samma stil. Så jag får väl göra mönster till den, helt enkelt.
Eller så tar jag det lite lugnare och övar på vilken teknik jag ska använda till alla de där påfågelfjädersbroderierna som ska vara på alla bårderna…

Jag experimenterar med sytråd så länge tills jag vet ungefär vad jag vill ha innan jag köper blanka och fina broderigarner.
Att välja färger är svårare än man tror. Detta är första upplagan som jag använder till att brodera konturerna.

Skiss på likvärdig sammet. (Min sammet sen är ju turkos.)

Konturerna klara.

Ändrar lite på färgvalen här. Halva ifylld för att känna på tekningen. (Detta är alltså ett försök att brodera med schattersöm för första gången i mitt liv.)

Det är svårt att återge färgerna korrekt. Med eller utan blixt. Men det är inte lätt att fånga upp de exakta färgerna från fjädern i verkligheten heller.

Bara detta test tog knappt 5 timmar. Och då har jag inte gjort “spröten” på resten av fjädern alls. Vid ett snabbt överslag kommer jag fram till att det blir ca 20-25 fjädrar totalt, av varierande storlek…
Därav min beskrivning av detta projekt som en långkörare…
Japp, det var min egen idé. Ingen tvingar mig. Jag gör detta av egen fri vilja. Jag minns bara inte riktigt varför…
Jo! Just det! För att jag kan!!! Och det retar alltid någon!!!
Tjohoooo!

Torsdag

Finslipar det sista på mina mönster och försöker göra ett realistiskt överslag på om mina tyger räcker. Jag tror faktiskt att de gör det. Det kanske tom blir släp på klänningen

Nu behöver jag bara komplettera med foder till klänningen och makens rock och så behöver jag hitta ett lämpligt tyg till kjolen i min underklänning. Jag får spana på marknaden i helgen. Vi ska ju till Söderköpings Gästabud.

Vecka 35

Onsdag

Köper tyg till underklänningens kjol och foder till resten.

Som vanligt svårt att fota tyg och färger så att det blir rätt, men det är ganska nära sanningen.

Typ så här ska det bli. Det är så här det blir när man rotar i stuvlådan för att få ihop nya projekt. Bården, eller bandet blir det nog mer, är alltså de sista resterna från när jag sydde en extra kjol till min första 17oo-talsklänning som Sanna lånade när vi åkte till Venedig.

Vecka 35

Fredag

Tvättar tyget till kjolen i underklänningen.

Lördag

Vändsyr ärmhålen och pressar dem.

Syr en kanal i sömsmånen till framkanterna på livstycket och trär i dubbelt hampasnöre.

Fäster snöret med några stygn för att hålla det på plats i ovankanten.

Nu ger snöret stadga åt framkanterna så att snörningen inte ska bubbla för mycket.

Får lite hjälp av maken att skapa den linje som kjolen ska sys på mot.

Kjoltyget är så tunt och löst vävt att sömsmånerna kommer att tyna bort med tiden. Så för säkerhets skull så vändsyr jag sömsmånerna. Det är minsann inte ofta jag kostar på mig att göra det.

Veckar på kjolen på livstyvket.

Syr till fodret för hand.

Mäter ut vart snörningshålen ska sitta och syr hålen.

Det känns som att jag gjort det här förut…..

När väl alla hålen är klara kan jag slutligen ta på mig underklänningen och få tålmodig hjälp av maken att mäta upp fållen.

Söndag

Syr fållen för hand.

Efter det syr jag fast snörningsbanden i livstycket, för hand.

Då är den stora frågan; kommer tyget jag har tänkt mig att räcka till den bård jag har tänkt mig???

Efter lite mätande, klippande och skarvande så ska det kunna gå. Jag nålar på bården och börjar sy fast den för hand, glad i hågen.

Vecka 36

Måndag

Note to self; köp aldrig mer så tunt och glest linnetyg igen!!

Dilemma 1: Det far åt alla håll. Det vägrar ligga still eller bli kvar där jag nålat det. Efter bara någon decimeter har linnet krupit iväg så mycket att det nu skiljer så här mycket mot vad jag nålat.

Jag ger upp för idag.

Tisdag

Inom kort står det klart att jag behöver en ny taktik för att få på denna bård.

Så med en trave böcker som tyngd kan jag spänna tygerna mot varandra på ett helt annat sätt och tvinga dem att följas åt.

Som tur är så har jag inte klippt av bården efter den första nålningen utan låtit det överflödiga hänga kvar för säkerhets skull. Om jag inte gjort det skulle jag ha fattats 13cm nu.

Och så ska den andra sidan stämma också, tack.

Torsdag

Jag tror aldrig jag haft så mycket strul med den enkel bård!
Äntligen blir den klar.

Nu är underklänningen klar!!!

Lördag

Börjar klippa ut tyg och foder till min klänning. Eftersom jag räknat ut att tyget räcker till släp så förlänger jag hela klänningen med 30cm.

Dilemma 2: Då blir också de klockade delarna bredare nertill vilket gör att de inte längre får plats på tyget.
Alltså måste jag skarva. Det gör ju inte så mycket. Det är super-HK att skarva, man hade mest smalare tyger förr.

Sen gäller det bara att mönsterpassa dessa skarvbitar och komma ihåg att förlänga dem också med 30cm.

Dilemma 3: Sen kommer nästa problem; att det inte fanns tillräckligt med foder när jag handlade.
Så det måste också skarvas, speciellt nu när jag har förlängt allting. Lyckligtvis har jag ca 3m av ett gyllengult foder som får duga till överdelen i min klänning, där det inte kommer att synas.

Söndag

Vaknar tidigt och inser strax:

Dilemma 4: Att jag nog missat sömsmån på en kil i fodret.

Hm, då får jag väl skarva den också, tänker jag och försöker somna om lite till….
Sen kommer den:

Dilemma 5: Den plötsliga insikten att jag fullkomligt glömt bort att förlänga samtliga kilar till klänningen. Både tyg- och foder-kilar är nu 30cm för korta.
Upp som ett skott. Det fanns ju lite tyg kvar. Går det att rädda detta????

Lyckligtvis så finns de nästan en meter kvar av tyget och några relativt stora bitar foder kvar. Fodret kan man ju trots allt skarva i det oändliga, nästan, om man måste. Hur går det däremot med mönsterpassningen på klänningstyget?

Det blir mycket skarvat men det går om jag skippar en kil. Och det går ju, för jag ska ju inte ha släp mitt fram, ju.

Suck! Vilken morgon. Vilar upp mina nerver med att sticka lite istället.

I kvällningen är det dock dags att ta tjuren vid hornen. Lika bra att få all denna mönsterpassning på alla kilar överstökad.
Är faktiskt ganska nöjd med resultatet.

Hur många sömmar ser ni?

Vecka 37

Tisdag

Börjar skarva ihop foderkilar.

Lördag

Skarvar klart foderkilarna.

Vissa fick fler skarvar än andra…

Under rådande omständigheter var detta det mest tyg-ekonomiska sättet att skarva dem.

Skarvar även ihop foderlivet med resten av fodret och syr sedan ihop hela fodret.

Sedan tar jag mig an att skarva fram och bakstycken i yttertyget. Mer mönsterpassning…

Sen syr jag ihop hela ytterklänningen.

Nu börjar det äntligen likna något!

Söndag

Sicksackar hela fodret och ytterklänningen.
Åker till stan och köper belägg.
Börjar sy ihop mina ärmar och upptäcker vid närmare provning att de behöver provas in bättre för att sitta riktigt snyggt.

Då måste de vara isydda i klänningen för att det ska bli bra. Då måste ju förstås kragen sitta i först för att livet ska sitta rätt.
Alltså måste jag färdigställa livet först. Alltså måste jag klippa ut sammeten så att jag får ut min krage. Alltså måste jag räkna ut hur mycket sammet jag behöver till bårderna för att veta hur mycket sammet som blir över till resterande detaljer.
Katten på råttan, råttan på repet….

Börjar med att förstärka livet med belägg för att göra det lite stadigare. (Jo, det borde jag gjort innan jag sydde ihop det, men då hade jag inget belägg hemma. Det har jag nu.)

Vecka 38

Lördag

Jahapp! Tag tjuren vid hornen, och allt det där.
Lägger ut makens rock och mäter fållen. Lägger ut min klänning och mäter den fållen. Okej, maken behöver en remsa sammet till sin bård och jag behöver knappt 4st.
Tar fram sammeten och kollar noga vilket håll luggen ligger på och markerar vilket håll som är upp. Mäter ut våra bårdremsor och lägger ut resterande mönster och klipper ut. Supernöjd med att det blir lite tyg över. Jag kanske kan göra en alternativ hatt till och med om andan faller på.
Tar en bit sammet med mig till lokala hobbybutiken och får omsorgsfull hjälp att välja ut mitt broderigarn till påfågelbroderierna. Supernöjd vänder jag hemåt igen.

Klipper ut belägg till kragar, manschetter och hattdelar. Börjar pressa på beläggen.
Det är då det händer.

Dilemma 6: Luggen på sammeten går på fel håll, trots allt. Jag har klippt ut rubbet på fel håll, i alla fall.

Jag får hjärnblödning!!!!
Jag köpte detta tyget för flera månader sedan. Kan det ens finnas kvar? Butiken där jag köpte det ligger ett par mil bort och har just stängt för dagen. Det har förvisso öppet igen imorgon, men hur många destruktiva tankar hinner inte jag tänka innan dess!?!?!?
Efter några mycket fula fraser och synnerligen skarp självkritik stormar jag ut på balkongen bara för att få syre. Till slut lyckas min ytterst förstående make prata mig till någorlunda sans igen och tillsammans tittar vi på hur mycket tyg det finns kvar. Kan vi rädda några bitar? Finns det några bitar som inte måste vara på rätt håll?
Till slut bestämmer vi att de större manschettdelarna kan vändas och klippas om till de mindre manschettdelarna istället. Underkragarna behöver inte vara på rätt håll eftersom de inte ska synas, alltså räcker det att klippa ut nya ytterkragar. Den yttre hattdelen gör inte så mycket att den är på fel håll eftersom den ska, mer eller mindre, täckas med pärlarbeten. Innerhatten kanske inte heller syns så mycket. Ska jag göra en alternativ hatt istället?

Okej! Kris löst.
Men nu har jag varken lust eller kraft till det här mer just nu.
Leker med nagellack resten av kvällen istället.